måndag 9 november 2015

Lyckad Djupfrysning


När vintern nu är i antågande kan det passa bra att ägna en stund åt djupfrysningens ädla konst.
Bilden visar framsidan av Handbok i djupfrysning utgiven av Lantbruksvetenskap förlag.
Jag förmodar att boken är från mitten av femtiotalet, men den kan vara äldre än så.

Vi brukar prata om att tillvaron förändrades i samband med TV-apparatens intåg i hemmen.
Det gällde i stor utsträckning även för frysboxen.
Nu slapp man den omständliga konserveringsmetoden med glasburkar försedda med ett lock av paraffin.
När jag var en liten planta brukade min mor och hennes släkt konservera jordgubbar, blåbär, hjortron och lingon, safta och sylta, koka ock röra, detta under några höstveckor varje år.
Glädjen över en välfylld jordkällare var inte att ta miste på.
Saften lagrades i ett litet hus byggt ovanför en kallkälla.
Min morfar, snickaren, hade byggt ett snillrikt förvaringssystem där saftflaskorna sänktes ned i källan som aldrig frös ens under de kallaste vinterdagar.
Att en varm sommardag få gå med morfar förbi snickarboden, passera hässjestörarna lutade mot stora granen, stenmuren med huggormar, stora myrstacken som fanns redan när morfar var barn, över "lindan" som slåtterängen kallades för, och nerför, nerför, ner till kallkällan i skogsbrynet det är ett av de käraste minnen jag har.
Jag fick peka ut vilken flaska jag ville ha och sedan fiskade morfar lätt upp den som bara en morfar kan.
Behöver jag säga att saften var den godaste i hela världen?

Men nu var det ju det djupfrysta vi skulle tala om.

Tidigare smälte man paraffin och hällde över sylten i glasburken så det bildade ett tunt lock.
Sedan gjorde man om proceduren med paraffinet men den andra gången passade man på att placera en garnände i paraffinet.
Den fungerade sedan som ett praktiskt handtag för att lyfta upp paraffinlocket.
Nu kunde man köpa små kartonger i papp med vaxad insida, hälla i sylten eller bären och vips var det färdigt, bara att stoppa i frysboxen och ta fram vid behov.
Kartongerna kunde heta Frostpak, Gratinett eller Frostello, nya namn att lära sig.
Man kunde även använda Transofilm, genomskinlig plast som förseglades med ett speciellt förseglingsjärn eller, om man saknade sådant, ett strykjärn.
Till ovanstående kan läggas Frostex och Polfrost.
Om man inte ägde en egen frysbox kunde man vara med i en frysfacksförening, något som var relativt vanligt i hyreshusområden.
Vid färd längre sträckor kunde man använda en så kallad Foilbox bestående av wellpapp, asfalt och aluminiumfolie.
En låda med god isoleringsförmåga enligt vanligtvis välunderrättad källa.

Man frös in allt, allt, allt.
Från förrätter till efterrätter och allt däremellan.
Jakten kunde tidigareläggas, man behövde inte vänta på vinter och minusgrader.
Rymdåldern gjorde entré.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar